Sa´d bin Abi Waqqas - Lejonet i denna religion

En kort tid innan Islam kom, så var det enda som Meckaborna brydde sig om att leva ut sina lustar till fullo och dyrka sina idoler. Innerst inne i sina hjärtan så visste dessa idoldyrkare att deras falska gudar inte skulle hålla dem ansvariga för deras onda handlande. De levde som om Domedagen aldrig skulle äga rum. Allting handlade om att försvara sin stam och dess traditioner och seder.

Ledarna i Mecka fann många medel i hur de skulle tillskaffa sig så mycket pengar som möjligt. De var tvungna att lyda deras beordringar och deras handlande ifrågasattes aldrig. De kunde under ett enda krig samla ihop tusentals krigare som var redo att försvara deras stolthet och värdighet. De lät alltid sina fiender använda sig av deras ungdomar i krig medan de själva använde sina ungdomar för att hämta vatten och kvinnor. Ungdomarna slösade sin tid på att jaga och dricka sprit.

Sa'd رضي الله عنه var en av de ungdomar som tillhörde en ädel familj. Han var ifrån Quraysh stammen, som var den ädlaste stammen i Mecka. Han levde i ett samhälle och en atmosfär där ingen brydde sig om något annat än att leva ut sina lustar och att be till sina påhittade gudar.

Men Sa'd insåg att de liv dessa människor levde inte kunde vara hans verkliga mening med livet. Han ville inte heller ägna hela sitt liv åt vad de andra ungdomarna slösade sina liv på. Och ingen runt omkring honom, vare sig det var ledarna, kvinnorna eller slavarna, kunde övertyga honom att det levnadssättet var det korrekta. Och precis som de andra ädla ungdomarna så kunde Sa'd också få vad han ville.

Sa'd رضي الله عنه var en speciell ungdom. Han ogillade de falska gudarna som hans klan älskade och försvarade. Han sysselsatte sig inte med de dåliga handlingarna som hans kamrater höll på med. Han var övertygad om att dessa falska gudar som folket dyrkade inte var kapabla att hjälpa dem under svårigheter.

Sa'd drog sig undan och var mest för sig själv. Han funderade över syftet med skapelsen och varför han levde. Han hade massor av frågor som han ville ha svar på. Han kände på sig att dessa statyer folket tillbad inte var jordens Skapare. Han letade ständigt efter sanningen.

En dag så satt några vid Ka'bah och talade om Muhammad Ibn Abdillah och hans kall att sluta dyrka statyerna och endast be till Allah. Sa'd lyssnade noga på deras ord och dom själva avvisade den nya tron. Han fick reda på att hans vän Abu Bakr رضي الله عنه hade antagit den nya tron. Så nu ville även han själv ta reda på mer information om den nya religionens principer.

Sa'd gick hem till Abu Bakr. Han visste att Muhammad aldrig skulle hitta på att han var Allahs Sändebud. Men han ville vara säker på vad exakt Muhammad sagt och vad hans kall var.